Jag är en tjej på 18 vintrar. Går andra året i Gymnasium och längtar som in i väggen på sommarlovet. För övrigt så älskar jag att äta mat, kolla på mina serier, vara ute med kompisar, jogga och vara med familjen. Mitt liv är inte direkt dans på rosor , men skulle jag få säga det själv så skulle det nog få vara dans på kaktus.
Vad som fick mig att börja blogga igen var att jag smsade med min kompis och jag skrev om hur många byggmett jag fått och hur jag kände mig för tillfället..
Jag vet vad du tänker .. onödigt mycket ? , men detta var inte första gågen utan det händer upprepade gånger att jag tar mina kompisar som mina dagböcker. Och om jag inte sätter stopp för detta nu och skriver av mig här i stället så tror jag nog att mina medeladen inte kommer kunnas sändas fram nån mer ... BLOCKED.
Dessutom så är bloggning inte så farligt, kanske skumt men man dokumeneterar sitt liv i bokstäver. Det är mycket lättare att kunna få fram sitt budskap om vad det nu än man vill skriva om när det är i bokstäver. Känslor, tankar och minnen de är så mycket starkare i bokstäver.
Det blev antagligen lite för deep , men största anledningen måste nog vara att jag skrivit så många dagböcker i min barndom i skolan. Det är roligt att tänka på hur min förskolefröken sa till mig att jag en dag i framtiden frivilligt kommer att skriva en dagbok, och uppskatta alla mina gamla böcker att blädra igenom dem med nöje och kuna få en tillbaka blick på hur mina tankar såg ut då och hur de vandeliserats till hur jag tänker idag...
